Stol

Jag försöker verkligen komma på nåt att skriva om, men huvudet går så fort och sen plötsligt stannar det och det ända jag ser är svarta bilder. Svarta stora hål som kommer att förfölja mig länge. Jag vill vara full med ideer och kunna skrika ner allt på pappret så att allt blir bra igen. Men direkt jag ser det svarta blinkande strecket försvinner all insperation. Hur kan det vara så svårt att låta fantasin gå av sig själv, varför ska den behöva hjälp. Det är så mycket jag egentligen vill ha ur mig men ingen aning om vad. Jag känner ju i bröstet att det är en massa saker som vill ut, men ingenting kommer. Fingrarna rör sig över tangenterna och bokstäverna jag trycker på bildar inte längre bra saker utan det är egentligen bara ord utan mening, helt meningslösa ord. Det kanske inte ens är ord, kanske är det bara bokstäverna jag ser som är det intressanta, men dom intressanta bokstäverna bildar ord, ord som senare kommer få en mening, men en mening för vem.. inte mig iaf. Eller kanske är det till just mig dom här orden är till för, kanske är det i orden jag hittar alla mina svar på frågor jag inte längre frågar..