Gud, giv mig sinnesro..
..att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Vi har en lång väg att vandra nu. Hur vi ska lyckas ta oss igenom det här är ett stort myserium. Känns som om varje gång vi kommer en bit på vägen måste vi åka tillbaka och hämta något för att sen börja om. Jag vill att hon är frisk, att hon har ett vanligt liv, ett jobb, en familj.. Att hon ska få ha ett värdigt liv. Jag önskar jag bara kunde fixa allt åt henne så hon slapp ta tag i allt, att jag som kan skulle kunna lösa allt. Jag som slipper må dåligt.
Vi har en lång väg att vandra nu. Hur vi ska lyckas ta oss igenom det här är ett stort myserium. Känns som om varje gång vi kommer en bit på vägen måste vi åka tillbaka och hämta något för att sen börja om. Jag vill att hon är frisk, att hon har ett vanligt liv, ett jobb, en familj.. Att hon ska få ha ett värdigt liv. Jag önskar jag bara kunde fixa allt åt henne så hon slapp ta tag i allt, att jag som kan skulle kunna lösa allt. Jag som slipper må dåligt.
I djävulens klor..
..I drogens famn..
..I drogens famn..
Trött.
Det är så jävla typiskt att man försover sig hur fan man än gör. Klev upp vid 06 med marcus och höll han sällskap tills han åkte till jobbet sen somnade jag på soffan och sov på tok för länge. Varför är det så jävla svårt att bara kliva upp när klockan ringer. Halv nio ringde klockan, marcus ringde kl tio men inte fan vaknade jag till liv förens halv elva. Hela dagen har liksom gått nu. Varför kliver man bara inte upp när man ska. Hur svårt ska det vara. Kommer aldrig kunna börja jobba dag tid. Hunden är ju till stor hjälp han också, han sover helst till tolv om han får. Nej, imorgon ska jag upp till stallet på förmiddagen så då jävlar ska jag upp i tid. Sen blir det svampskogen med Malin, så har fasiken inte tid att ligga och slöa imorgon.
Tiden är min ovän.
Snorunge
Hjärnan får inte syre, sår under näsan, ont i halsen, lungorna och ryggen. Sen rinner det snor som liksom ligger under det där täppta, så man känner inte ens att det rinner förens det är utanför näsan och det liksom blir lite blött. Inte okay. Inte kan jag använda nässpray heller. Åh, livet känns bra besvärligt ibland. Hostan måste ändå vara värst. Efter att ha haft några attacker så räcker det men minsta lilla hosten så känns det som hela lungan ska följa med upp och ut. Skulle nästan tro att den är lite lila just nu, lungan alltså. Känns lite som ett blåmärke på lungan skulle kunna kännas. Nu, film.
Snörvel
Säljare?
Är nog ingenting för mig nej. Visst va det väl trevligt och så men inte alls någe roligt. Är väl en säljare hela tiden när jag jobbar men att vara ute bland företagen så där va nästan dödstråkigt. Man va mest ensam i bilen hela tiden förutom när man fick lov att gå in och störa någon stackare som va mitt uppe i annat jobb. Nej. Från och med nu är jag bara säljare då kunden fan i mig får komma till mig. Men det va trevligt att få prova, nu vet jag iaf vad jag inte ska bli när jag blir stor.
TACK
17 nyanser av grått.
Helt otroligt att en hel grupp på 100 personer har samma hårfärg fast i olika nyanser. Uppifrån skulle dom nog se rätt lika ut allihop. Ungefär som..
Dom förlorade vännerna..
Genom åren har man förlorat, återfunnit och hittat nya vänner och gemenskaper. Livet flyter på och tiden är lång mellan gångerna man funderar vart livet och alla människor har tagit vägen. Och varför det blev som det blev. Endel döda, vissa försvunna, andra bara ute ur ens liv och vissa finns såklart kvar vid ens sida. Men hur kan det komma sig att nästan alla som har gått ur mitt liv är dom jag faktiskt har betytt mest för mig. Har jag stängt dom ute? Vill dom kanske inte in, men hittar inte. Eller är det jag som borde hitta in men inte är tillräckligt uppmärksam på dom öppna dörrarna. Vi kanske står i skuld allihopa, vi kanske inte uppmärksammar varandra. Men sen finns det dom som hela smiter in i minsta lilla springa och nästan vägrar hitta ut. Varför drar jag till mig människor som jag inte tål och tappar dom som jag verkligen tycker om. Kanske är det jag som alltid är låst och svår att nå. Eller är jag bara rädd. Rädd för vad som ska hända om jag förlorar någon en gång till.
Tanken slog mig här om dagen när någon plötsligt sa hej. Efter fyra år så stod han plötsligt där. Vad gör jag, jo, jag stänger igen dörren och springer därifrån. Jag tror jag är arg, ledsen, besviken. Eller bara allmänt förvirrad. Vad vill han mig efter alla år. Men när jag kom hem kom jag och tänka på en väns bortgång och blev påmind om att livet inte är så långt som vi hoppas på. Heller inte som vi trodde det skulle bli. Jag hatar mig själv för jag vet att det är jag som är konstig och svår. Varför kunde jag bara inte ha stannat och pratat, frågat hur det går, hur livet ser ut. Kanske tycker jag att det är bra som det är för att inte behöva bli utstängt igen eller.
Min bästa vän då. Vart är hon, vem är hon.. Varför blev det så här. Stängde jag henne ute också eller gick vi bara åt motsatt håll. Det är konsting hur det kan bli. Varför det blir så. Hur det kan vara som det är. Ett glas vin får bestämma hur historien skall avslutas.
Tanken slog mig här om dagen när någon plötsligt sa hej. Efter fyra år så stod han plötsligt där. Vad gör jag, jo, jag stänger igen dörren och springer därifrån. Jag tror jag är arg, ledsen, besviken. Eller bara allmänt förvirrad. Vad vill han mig efter alla år. Men när jag kom hem kom jag och tänka på en väns bortgång och blev påmind om att livet inte är så långt som vi hoppas på. Heller inte som vi trodde det skulle bli. Jag hatar mig själv för jag vet att det är jag som är konstig och svår. Varför kunde jag bara inte ha stannat och pratat, frågat hur det går, hur livet ser ut. Kanske tycker jag att det är bra som det är för att inte behöva bli utstängt igen eller.
Min bästa vän då. Vart är hon, vem är hon.. Varför blev det så här. Stängde jag henne ute också eller gick vi bara åt motsatt håll. Det är konsting hur det kan bli. Varför det blir så. Hur det kan vara som det är. Ett glas vin får bestämma hur historien skall avslutas.
Och i skrivandets stund hittade en gammal vän in genom en springa och det kanske är bäst att stänga dörren så hon inte smiter ut igen.
3.
Vasalopps söndagen va som en stock i röven.. Jag kan inte tro att någon i hela Mora vågade chansa på att bara ha två i servisen inne mellan 12 - 17 och sedan ta in en som "typ kan" lite grann vi 17, dom dessutom va BAKFULL! Nu fixade vi det jävligt bra, även den bakfulla damen. Men satan i helvete, jag tror jag har sprungit ett helt vasalopp inomhus idag. Ångrar bittert att jag inte hade en stegräknare på mig idag.
Nu är det soffläge och en flaska vin. Har väl fått i mig en dryg halva och kroppen börjar kännas som den mår lite bättre. Bara sängen kvar nu. Men aldrig mer ett vasalopp. Hade det inte varit för att det va Henke och Marcel hade jag glidigt runt på Orsa Bowling denna helg och jobbat lagom. Visst är det kul med mycket folk, men fy fan.
Nu är det soffläge och en flaska vin. Har väl fått i mig en dryg halva och kroppen börjar kännas som den mår lite bättre. Bara sängen kvar nu. Men aldrig mer ett vasalopp. Hade det inte varit för att det va Henke och Marcel hade jag glidigt runt på Orsa Bowling denna helg och jobbat lagom. Visst är det kul med mycket folk, men fy fan.
Tack och god natt
2.
Hm. Kanske inte är så svårt att börja skriva igen. Måste ju komma igång nu. Ska ju skriva en bok innan jag dör så lär se till att vara i form. Eller, jo. Det är svårt. Mycket svårt. Skulle nästan tro att det är den där jävla blinkande markören som spökar. Får nästan lite ångest av den. Äh. Skriver någon annan dag. Det här sög.
tralllalalaa
1.
Hm. Tro. Kanske. Nej. Jag vet inte. Kan prova. Kan jag. Vill jag. Orkar jag. Nej. Eller jo. Ska göra ett försök. Är lite tråkigt. Men.
Han dog. Döden. Är den inte lite konstigt. Död. Vad händer sen. Har han det bra. Men varför. Vad hände. Död. Fan.
Nej, jag lärde mig en sak av allt det här. Man måste ta hand om sina vänner medans man kan. Tid går förlorad varje sekund. Tiden tickar iväg från oss alla och vi står bara och tittar på. Finns så mycket vi borde säga varandra, vi måste alla vara ärliga mot oss själv och varandra. Vi komplicerar våra liv med skitsnack, lögner och elakheter, inte kanske för att vi vill eller tycker det är speciellt nödvändigt, i ren uttråkning i våra egna liv börjar vi gräva i andras och måla upp egna fantasier. Vi hakar upp oss och stör oss på männikors beteender. Till vilken nytta. Att personen dör och vi aldrig kan ställa saker och ting till rätta, utan vi får gå resten av livet med en klump långt där inne som bara skriker förlåt..
Han dog. Döden. Är den inte lite konstigt. Död. Vad händer sen. Har han det bra. Men varför. Vad hände. Död. Fan.
Nej, jag lärde mig en sak av allt det här. Man måste ta hand om sina vänner medans man kan. Tid går förlorad varje sekund. Tiden tickar iväg från oss alla och vi står bara och tittar på. Finns så mycket vi borde säga varandra, vi måste alla vara ärliga mot oss själv och varandra. Vi komplicerar våra liv med skitsnack, lögner och elakheter, inte kanske för att vi vill eller tycker det är speciellt nödvändigt, i ren uttråkning i våra egna liv börjar vi gräva i andras och måla upp egna fantasier. Vi hakar upp oss och stör oss på männikors beteender. Till vilken nytta. Att personen dör och vi aldrig kan ställa saker och ting till rätta, utan vi får gå resten av livet med en klump långt där inne som bara skriker förlåt..
Sluta slösa bort tiden i livet, den är kortare än vad vi tror.
Jobba!
Ja, ikväll blir det Rotary på Hotellet, dom har jag faktiskt saknat under tiden jag inte har varit på Hotellet. Men ikväll är dom mina, så ikväll blir det att skämma bort dom rejält. :) Jag har inte jobbat på 10 dagar nu och jag håller på att gå under. Men några timmar blir det ikväll iaf.. :) Ska bli riktigt roligt faktiskt, men skulle ha velat gå dit nu och inte sitta hemma och vänta på att kl ska bli 17.. Suck..
:)
Arbetslös..
Ja, så jävla roligt är det faktiskt inte. Det är då bra mycket lättare att gå till jobbet på utsatt tid än att hålla på med papper tills man spyr. Det ska fyllas i och skickas, få tillbaka och skickas igen. Läsa igenom buntvis hur man söker jobb för att senare träffa sin handledar på arbetsförmedlingen, denne handledare ska sen sitta och förklara för mig vad det är för jobb jag vill ha och hur jag ska gå tillväga för att få alla jobb jag inte vill ha. Idioti! Sen är man kallad till nåt som så fint heter basinformation och jag är inte ens säker på om jag vill veta vad det är. Skulle kunna tänka mig att alla arbetslös träffas i grupp, håller varandras händer och helt enkelt är arbetslösa tillsammans. Suck! Jag är inte arbetslös, jag är emellan två jobb, nog fan hittar jag ett jobb och gör jag inte det så tar jag heldre livet av mig än att gå på nån jävla basinformation!! Grejen är ju den att jag inte jag som arbetsförmedlingen säger åt mig att göra är jag inte längre berättigad a-kassa. Men hur fan ska jag ha tid och lust att söka jobb och skriva CV:n när jag måste åka till Mora för att gå på arbetsförmedlingens patetiska basinformationer. Vad är det jag ska lära mig som jag inte redan vet, att jag är arbetslös och borde göra nåt åt det, ÅFAN! Nej, jag sköter mig bäst själv..
Arbetsförmedligen styr mitt liv..
Vin..
Försöker komma in i hur det ska bli att vara arbetslös, så tar mig ett glas vin, eller två, en söndags kväll..Blir nog bara ett då jag har saker att göra imorgon, åker redan kl 10 så det gäller att vara i form.
Denna kväll funderar jag lite på sanningen och ärligheten människor emellan. Ibland kan sannigen vara svår att acceptera men när man sedan vägrar att se utanför sina egna tankar blir även ärligheten oacceptabel. Man får höra nåt man inte vill och sedan väljer man att vända hela historien till hur man själv tror att det hela ligger till och därav tappar man tron på ärligheten. Om detta inte funkar emellan två människor är det inte mycket som kommer att göra det. Men ibland märker man det nog inte själv, man är så fast besluten att sitt sätt är rätt sätt. Ibland kan man även komma på sig själv ha fel men ändå inte vilja acceptera det hela, det är här stoltheten kommer in och ställer till det. Man vill aldrig vika sig för någon annan. Men vad är då sanningen, är det sin egen sanning eller är det den andres sanning, det är just det som är det kluriga, det kan ju mycket väl vara bådas. Men hoppas man inte då på att den andre talar sanning och är helt ärlig. Eller så kanske man inte vill att det ska vara så, för sin egen sanning är lättare och skyddar sin egen stolthet.
Denna kväll funderar jag lite på sanningen och ärligheten människor emellan. Ibland kan sannigen vara svår att acceptera men när man sedan vägrar att se utanför sina egna tankar blir även ärligheten oacceptabel. Man får höra nåt man inte vill och sedan väljer man att vända hela historien till hur man själv tror att det hela ligger till och därav tappar man tron på ärligheten. Om detta inte funkar emellan två människor är det inte mycket som kommer att göra det. Men ibland märker man det nog inte själv, man är så fast besluten att sitt sätt är rätt sätt. Ibland kan man även komma på sig själv ha fel men ändå inte vilja acceptera det hela, det är här stoltheten kommer in och ställer till det. Man vill aldrig vika sig för någon annan. Men vad är då sanningen, är det sin egen sanning eller är det den andres sanning, det är just det som är det kluriga, det kan ju mycket väl vara bådas. Men hoppas man inte då på att den andre talar sanning och är helt ärlig. Eller så kanske man inte vill att det ska vara så, för sin egen sanning är lättare och skyddar sin egen stolthet.
Vi är lustiga, vi människor..
Söndag..
Livet känns slut..
Förvirrad..
Jag vet inte om det är ok eller inte. Jag tror det, men det känns inte ok. Vad ska jag göra då. Förtränga det, låtsas som ingenting, ta det för vad det är eller.. Jag tar det för vad det är tror jag, men då är frågan, vad är det. Inte alls meningen att jag skulle veta om det antar jag, men nu gör jag det. Hur går man då vidare.
Blev nog lite ledsen..
Famlar runt i ett mörker..
Jobb, jobb, jobb.. Ena dagen jobbar man hur mycket som helst och hela tiden, alltid. Men sen en dag så bara stopp, nej, inge mer. Alla uppsagda och företaget satt i konkurs. SUG RÖV! Va väl kanske inget drömjobb, men det va iaf ett jobb, mitt jobb. Men vem vet, detta är kanske universums sätt att tala om för mig att det är dags att gå vidare, göra nåt annat. Men vad, vad är det jag vill göra. Jag trivs egentligen med det jag gör och att byta bana känns förvirrande. Ja, sista dagen enligt lönegarantin imorgon, sen får vi väl se vart livets resa bär.
Må Orsa Bowling brinna i ..
;)
;)
