Stol

Jag försöker verkligen komma på nåt att skriva om, men huvudet går så fort och sen plötsligt stannar det och det ända jag ser är svarta bilder. Svarta stora hål som kommer att förfölja mig länge. Jag vill vara full med ideer och kunna skrika ner allt på pappret så att allt blir bra igen. Men direkt jag ser det svarta blinkande strecket försvinner all insperation. Hur kan det vara så svårt att låta fantasin gå av sig själv, varför ska den behöva hjälp. Det är så mycket jag egentligen vill ha ur mig men ingen aning om vad. Jag känner ju i bröstet att det är en massa saker som vill ut, men ingenting kommer. Fingrarna rör sig över tangenterna och bokstäverna jag trycker på bildar inte längre bra saker utan det är egentligen bara ord utan mening, helt meningslösa ord. Det kanske inte ens är ord, kanske är det bara bokstäverna jag ser som är det intressanta, men dom intressanta bokstäverna bildar ord, ord som senare kommer få en mening, men en mening för vem.. inte mig iaf. Eller kanske är det till just mig dom här orden är till för, kanske är det i orden jag hittar alla mina svar på frågor jag inte längre frågar..

Går på möten varannan onsdag, får lite hjälp med vardagen och med självkänslan. Självkänslan är en av våra viktigaste egenskaper och det gäller att utveckla den rätt och ta vara på framstegen som man gör.. Men det är svårt och det är då fan svårare än jag hade trott att det skulle vara. Just nu går både jag och min kropp igenom en hel del svårigheter och en massa frustration och förvirring uppstår emellan åt. Men förutom allt det så är jag glad, förbannat glad också.

Jag har i många år setat i min lilla bubbla utan att förstå att jag egentligen gör det, jag har stängt in mina tankar och behov och hela tiden har jag matat min ångest, jag har låtit den växa och en tid i mitt liv var den så stor att den i stort sätt styrde mitt liv. Den styr fortfarande delar av mitt liv men från och med i dag är det fan jag som bestämmer. Har mitt sista möte nästa onsdag och ett av mina uppdrag jag skall ha utfört tills dess är avklarat. Men det värsta är kvar. Det sist nämnda är egentligen ingenting jag måste göra utan mer nåt jag själv vill göra, nåt jag måste göra för att relationen mellan oss ska kunna vara helt ren.. Nåt mer jag måste göra är att börja skriva igen, vilket inte går så bra, men detta får vara en bra början.

Att känna lycka igen..

Ledig nästa helg och förmodligen hemma själv. Nice.. Skönt att få lägenheten för sig själv, speciellt när man har haft besök i snart en månad så vi har vart tre personer hemma hos oss nu ett tag, plus två katter. Detta går mig ganska ordentligt på nerverna emellan åt. Efter onsdag får jag iaf sängen för mig själv igen.. Niceii nice.