"Vet du vad frihet är.."

Orkar inte tänka mer, orkar inte att allt hela tiden snurrar och jag inte kan få ut det. Försöker skriva men tanken är allt för snabb. Mina sinnen spelar varandra spratt och jag kan aldrig riktigt få grepp om vad som egentligen händer. Blir förvirrad, gömmer mig. Ensamheten kryper genast över en och ensam är aldrig stark. Nån att dela allt detta med, nån som delar mina sinnen och mina värderingar, en vän.. En vän att dela kärlek och livet med, tankar och resan. Livet är min resa men orkar inte längre ensam. Kanske behöver jag nu hitta en vän som för mig in på rätt väg i livet. Men ödet säger till mig att inte hitta någon just nu, lev ensam säger han till mig. Jag lyssnar. Ödets makt är trots allt starkare än jag någonsin kan förseställa mig, det vet bättre och jag är tyvärr dess slav tills döden tar över och leder mig till en värld som ingen vet existerar. Meningen då. Vart är jag på väg. Vad är min livs uppgift.. Trots allt är det meningen att jag inatt, som många andra nätter, ska sitta här i mörkret med mitt ljus. Fundera, bli förvirrad och arg, ledsen och bekymrad. Hittar jag någonsin min andra hälft. Nåt fattas. Jag vet inte om det är en del av mig eller om det är en del av någon annan, men nåt är det, nåt gör att jag inte känner mig hel. Kanske är det en förlorad vän under resans gång, kanske är det en ännu oupptäckt vän. Kanske finns denna biten redan runt mig, men har inte ännu nått dess djup. Antar att allt egentligen, i grund och botten, beror helt på mig själv. Jag vågar inte riktigt släppa efter och låta allt, som jag är skapt att kunna göra, komma.. Livet måste skötas realistiskt men kan endast förstås orealistiskt. Trött på det här nu, trött på att inte förstå mig på mig själv. Vart kommer alltifrån.. Varför ska jag kunna tänka dom här tankarna och se saker som jag ändå aldrig kommer förstå mig på. När jag väl funderar klart på saker och ting dyker hundra nya grejer upp. Jag diskuterar, dividerar, vänder och vrider på allt men får inga svar. "Kan inte reglerna i spelet". Nej, men varför i helvete då spela?
 

"Jag har slutat fråga och undra varför. Jag får inga svar, man lever tills man dör."
- Peter Lemarc


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0