Stol

Ja, så jävla roligt är det faktiskt inte. Det är då bra mycket lättare att gå till jobbet på utsatt tid än att hålla på med papper tills man spyr. Det ska fyllas i och skickas, få tillbaka och skickas igen. Läsa igenom buntvis hur man söker jobb för att senare träffa sin handledar på arbetsförmedlingen, denne handledare ska sen sitta och förklara för mig vad det är för jobb jag vill ha och hur jag ska gå tillväga för att få alla jobb jag inte vill ha. Idioti! Sen är man kallad till nåt som så fint heter basinformation och jag är inte ens säker på om jag vill veta vad det är. Skulle kunna tänka mig att alla arbetslös träffas i grupp, håller varandras händer och helt enkelt är arbetslösa tillsammans. Suck! Jag är inte arbetslös, jag är emellan två jobb, nog fan hittar jag ett jobb och gör jag inte det så tar jag heldre livet av mig än att gå på nån jävla basinformation!! Grejen är ju den att jag inte jag som arbetsförmedlingen säger åt mig att göra är jag inte längre berättigad a-kassa. Men hur fan ska jag ha tid och lust att söka jobb och skriva CV:n när jag måste åka till Mora för att gå på arbetsförmedlingens patetiska basinformationer. Vad är det jag ska lära mig som jag inte redan vet, att jag är arbetslös och borde göra nåt åt det, ÅFAN! Nej, jag sköter mig bäst själv..

Försöker komma in i hur det ska bli att vara arbetslös, så tar mig ett glas vin, eller två, en  söndags kväll..Blir nog bara ett då jag har saker att göra imorgon, åker redan kl 10 så det gäller att vara i form.

Denna kväll funderar jag lite på sanningen och ärligheten människor emellan. Ibland kan sannigen vara svår att acceptera men när man sedan vägrar att se utanför sina egna tankar blir även ärligheten oacceptabel. Man får höra nåt man inte vill och sedan väljer man att vända hela historien till hur man själv tror att det hela ligger till och därav tappar man tron på ärligheten. Om detta inte funkar emellan två människor är det inte mycket som kommer att göra det. Men ibland märker man det nog inte själv, man är så fast besluten att sitt sätt är rätt sätt. Ibland kan man även komma på sig själv ha fel men ändå inte vilja acceptera det hela, det är här stoltheten kommer in och ställer till det. Man vill aldrig vika sig för någon annan. Men vad är då sanningen, är det sin egen sanning eller är det den andres sanning, det är just det som är det kluriga, det kan ju mycket väl vara bådas. Men hoppas man inte då på att den andre talar sanning och är helt ärlig. Eller så kanske man inte vill att det ska vara så, för sin egen sanning är lättare och skyddar sin egen stolthet.

Jag vet inte om det är ok eller inte. Jag tror det, men det känns inte ok. Vad ska jag göra då. Förtränga det, låtsas som ingenting, ta det för vad det är eller.. Jag tar det för vad det är tror jag, men då är frågan, vad är det. Inte alls meningen att jag skulle veta om det antar jag, men nu gör jag det. Hur går man då vidare.

Jobb, jobb, jobb.. Ena dagen jobbar man hur mycket som helst och hela tiden, alltid. Men sen en dag så bara stopp, nej, inge mer. Alla uppsagda och företaget satt i konkurs. SUG RÖV! Va väl kanske inget drömjobb, men det va iaf ett jobb, mitt jobb. Men vem vet, detta är kanske universums sätt att tala om för mig att det är dags att gå vidare, göra nåt annat. Men vad, vad är det jag vill göra. Jag trivs egentligen med det jag gör och att byta bana känns förvirrande. Ja, sista dagen enligt lönegarantin imorgon, sen får vi väl se vart livets resa bär.